Den uppmärksamhet som riktas mot byn Kongsvingers hockey i nuläget är helt underbar.
Sedan jag kom hit i september så kan jag tydligt skåda en förändring till det bättre.

Det är verkligen på väg att svänga över till ett gediget och äkta intresse för sporten som aldrig fått utrymme och plats i media, eller i invånarnas tankar.

När vi nu i lördags spenderade några timmar på Kongssentret, så var det nästan oväntat bra uppslutning. Helt spontant, och väldigt roligt evenemang.

Ishallsfrågan och Seniorlagets framtid är i stort sett det enda som får plats i media(läs:bloggen)

Men klubben har, enligt mig, SÅ mycket mer att bjuda på.
-———————————————————————-

Jag har under säsongen varit huvudtränare för killar och tjejer födda 94-97, så kallat KIL/Nes U17.

En helt ny erfarenhet för någon såpass ung som mig, ett krav på ansvar som ingen någonsin ställt på mig(om man bortser från 11 månaders Svensk militärutbildning till Flygjägare) En seriös utmaning som jag i november såg fram emot med entusiasm och glädje. En utmaning som skulle hjälpa klubben. Oavsett hur mycket tid det skulle stjäla från min dyrbara fritid.

Nu 5 månader senare, är det antagligen det bästa beslutet jag tagit.

Det finns inga som ger så mycket tillbaka som unga människor gör. Det finns ingen glädje som någonsin överskuggar det tillfälle då det gnistrar till i ögonen. Då spelaren finner en lösning på problemet och man ser att den verkligen förstår, och utvecklas.

Under säsongen har jag fått chansen att se just detta vid otaliga tillfällen.

När vi i november startade var vi 25 stycken individualister som de flesta spelade för sig själva. Nu idag, efter säsongens sista hemma matcher. Två fantastiska lagsegrar mot Kongsberg, är vi ett lag.. ett lag som jobbar tillsammans, mot gemensamma mål.

Det har inte varit enkelt, det har inte gått lätt…. men när vi tvingas att utmana oss själva, det är då vi utvecklas som mest, som spelare, vänner och medmänniskor.

Att se denna gruppen utvecklas som de gjort, på så pass kort tid, är det jag är mest stolt över, det jag ser tillbaka på med störts glädje ifrån säsongen 2011/2012.

Jag önskar ni alla varit där idag, då vi spelar hockey som vi ska göra. Då vi låter pucken göra jobbet, då vi jobbar för varandra. Då vi gläds åt varandras framgångar och stöttar den som gör ett tillfälligt misstag. Det är lagsport då den är som absolut bäst!

Jag är stolt över jobbet vi tillsammans gjort med U17 denna säsongen, allt tack vare spelare som verkligen, verkligen älskar hockey. Som lockas bort från gatan, från eventuella droger och missbruk, därför att de har ett intresse, en fast punkt i livet. En trygghet i att alltid känna sig välkommen till träning, till en gemenskap som är starkare än något annat här i livet. I åldern 14-18 är det ju som alla vet, mycket annat som drar. Och jag är evigt tacksam för alla som får chansen att fortsätta spela sporten jag älskar.

Dessa grabbar och tjejer förtjänar detta, att få fördriva sin fritid med något de tycker om, något de älskar. Och återigen, så kommer vi tillbaka till detta…

De förtjänar att göra det i en ny Ishall.

Utan detta laget(det direkt under seniornivån), har klubben ingen chans att leverera på seniornivå.
Varje organisation är helt avhängd av tillgången till egna produkter. Spelare med anknytning till orten, organisationen och regionen.

Det är inte bara en fråga om pengar, det är en fråga om stolthet…
-———————————————————————-

För Riddare i tiden!

Rolinder out!

Just denna fråga finns på mångas läppar i dessa dagar.

I en tid då osäkerheten härjar som allra värst, då inget i livet kan verka hugget i sten. Då hade det nu varit skönt med lite vägledning. En hjälpande hand, en förälders goda råd, ett tecken från gudarna, som säger att allt kommer att lösa sig. Att allt kommer att gå som vi vill, och att framtiden fortfarande är lika ljus som någonsin.

Jag är 24år gammal. Men just nu så känner jag mig 24år ung.

I denna stunden önskar jag att jag var som Jim Sandvik, att jag hade rutinen att falla tillbaka på.
Att jag med säkerhet kan känna mig trygg i valen jag gör här i livet. Att ha känslan att, jag styr över hockeyn, inte hockeyn över mig.

Imorgon har Kongsvinger Knights årsmöte, då ska året som var summeras, och vi ska tillsammans lägga den till handlingarna. Något som inte längre är, utan något som varit.

Detta hockeyåret är det märkligaste i min hockeykarriär. Och då har jag ändå spelat på många förunderliga platser. Mött speciella lag och säregna spelare. De senaste 4 åren har jag spelat i 4 olika klubbar. Efter varje säsong har jag haft känslan att något saknas, att jag vill till något bättre, att jag vill utvecklas mer. Jag vill få chansen att gå framåt, lika mycket som människa, som hockeyspelare.

Nu är första gången jag på allvar känner att jag skulle kunna tänka mig att spela för samma klubb, ännu en säsong. Och det är egentligen helt sjukt, med tanke på året som varit.
-——————————————————-

För denna säsong har varit tveksam, på så många fronter.

Vi började utan is, när jag anlände till Vinger i September så var det sååå nära att jag snodde i dörren, och åkte hem till Sverige utan att ens ge denna plats en chans.

När jag för första gången kliver in i Kongshallen, så är där ingen is. På betongplattan står ismaskinen i mittcirkeln, det ligger avslagna klubbor och skräp runt om i hela hallen. Gamla utrustningar låg som strödda efter väggarna, vem som helst hade tillgång till allt samman. Ishallen som sådan var bland det slitnaste jag någonsin sett(och då har jag spelat i slitna hallar i USA, Sverige, Slovakien, Ungern, Rumänien, men detta var ett bland de värsta)

Jag minns jag tänkte, att vad är det jag har gett mig in på?
Är det på denna plats jag som hockeyspelare ska utvecklas ännu ett steg, och kanske äntligen nå mitt eget bästa?

För det är alltid så jag har tänkt det, att alla kan inte spela i NHL. Alla kan inte få proffskontrakt i Svenska Elitserien. Men alla, precis alla, kan nå sitt eget maximum.

Sen om det innebär att spela Norsk 1a division, eller Oldboys för Kongsvinger eller Charlottenberg, det spelar för mig ingen roll. Så länge man älskar det man gör, och känner sig stolt för sin egen insatts, så kan man aldrig kräva mera.
-——————————————————-

Sen mötte jag grabbarna. Och det är helt klart detta som gjort säsongen så bra som det ändå blivit.
Jag träffade Viktor första gympasset, Jim, Fleischer, Marius, Darius, Harald, Je-Pe osv.

Alla har vi under året jobbat tillsammans. Eller i alla fall försökt. Det har inte varit lätt, det kan ingen säga. För vi har slitit med en tränarsituation som inte varit ideal. En sammanhållning i gruppen som skakats av att folk fick komma och gå lite som de ville, vi har jobbat emot en ishall och en anläggning som helt enkelt inte är anpassad för en satsande samling unga och äldre hockeyälskare. Vi jobbade i motvind och uppförsbacke fram till nyttår, och det är med glädje jag blickar tillbaka på att vi faktiskt överlevde det.

I 2012 har allt rullat lättare, utförsbacke och med både vid och sol i ryggen. DEt har varit en fröjd att spela hockey de sista månadera… och det är något som väger tungt då när jag, som många andra, snart ska besluta om framtiden.
-———————————————————-

Det är många spelare i hockeyvärlden som har gigantiska krav på sin omgivning. Krav på pengar, utrusting, bil, lägenhet och mat på bordet. Och visst är det ju så, att även vi spelare i Knights har krav. Men de är i många fall av ett annat slag.

Här är det mer, glädje, trygghet och gemenskap som är grundpelarna.
Vi vill veta att vi i Knights får möjligheterna att utvecklas, att få möjligheten att spela tillsammans med spelare vi trivs med, att vi får spela den hockey vi älskar, och att vi får göra det i en annläggning och arena som tillåter en helhjärtad satsning.

Om detta finns där, så vet jag med stor sannolikhet att spelare, 5,10,19,77,7,13,16 och 88 blir kvar i Knights organisation nästa år.
-————————————————————-

Beklagar, men nu blev klockan sådär onödigt mycket igen. Jag måste sova, men återkommer i ämnet vid ett senare tillfälle.

Imorgon kl 18:00 har Kongsvinger Knights årsmöte i Kongshallens Kafeteria. Välkomna ni som vill höra om året som var, och dagarna som kommer.

För oss Riddare i Tiden!

Rolinder Out!

De månader från det att serien slutar på våren(i vårt fall 4e mars) tills dess att serien startar nån gång i slutet av september/början av oktober, brukar i folk mun kallas för: Silly Season

Det är då som klubbar och organisationer mobiliserar sina trupper för nästa års säsong.

Då ser man tillbaka på säsongen som var, värderar varje enskild spelare, och överväger om just den spelaren passar in i nästa årslagbygge. Hockey är en lagsport där sammanhållning utanför isen är nog så viktig, för det är det som tas med ut på isen… Personkemin i omklädningsrummet, spelare emellan är det som får individer att prestera bättre än de skulle gjort i en situation där vi misstrivs och tycker att det är tråkigt och vemodigt varje gång man tvingas till ishallen.

Så, hur ser Kongsvinger Knights ut säsongen 2012/13?

Det vi redan nu har, är en bra grund.

Vi har en superstjärna som gör mål på alla puckar han rör vid. Träning eller matchspel, det spelar ingen roll. Darius Lelenas har toppkvallitéer som vilket lag som helst i världen skulle vara överlyckliga att ha i sitt lag. Lelenas har kontrakt även nästa år*

Vi har forwards som är duktiga med puck, som kan transportera och leverera passningar.
Fredrik Fleischer, Linus Rolinder, Jim Sandvik för att nämna några. Men detta är spelare vars framtid fortfarande är mer osäker*(läs mer i ett senare inlägg) Spelare som denna säsongen hållts tillbaka, som inte fått ut sin bästa hockey, därför att laget saknat de spelartyper som skapar oreda, spelar tufft fult och fysiskt. Som öppnar ytor, och som ger Sandviks backhand flipp utrymme att glänsa.

Vi har unga spelare, som gör sitt yttersta för att utvecklas maximalt, och där tänker jag framförallt på Tommy Sandsnes, Ole Martin Sagli och Harald “Harre” Sternberg. Detta är alla spelare som har 1a divisions hockey i kroppen. Men de behöver möjlighet, att få chansen… Att få chansen att träna sommarträning så hårt att de spyr i varje backe… så hårt att de aldrig tror det är möjligt att ta ett enda steg till, för att benen värker såååå. Ge dem möjlighet att känna en träningsvärk som aldrig kan tyckas gå över, när man inte kan få lårmusklerna att sluta skaka, då det skär i lungorna och du knappt får luft. Då kommer dessa grabbar att göra mycket bra för Knights…

Sen har vi en Kapten, vars meritregister talar för sig själv.. Ingen som sett en Knightskamp i vinter kan undgå att veta fult hur viktig Viktor Högberg är för riddarna!

Vad truppen saknar, är de spelare som accepterar sin roll i laget, och som tar den på rätt sätt.
Spelare som går i bräschen, som tacklar, smäller på och öppnar ytor. Som gör att motståndarlagens stjärnor inte vågar hålla i pucken, oavsett om vi möter Frisk Asker, Comet eller Ringerike på bortaplan.

Vi behöver även en keeper. En målvakt som vinner matcher. En målvakt som är trygg i sitt spel, och som får försvaret att spela avslappnat och med mer självförtroende. En målvakt som styr sitt försvar och som inte tappar huvudet. Vi behöver spelare som höjjer varandra, som tvingar ut det allra yttersta ur varje enskild spelare. En sån målvakt vore suverän att ha bredvid Fyen, så att båda kan matcha sig mot varandra. Och stänga igen den Knightskassen nästa säsong.

Och sen behöver vi en, helst två, spelskickliga backar, en offensiv och en defensiv.
Vi behöver någon som hjälper Högberg, någon med samma kalliber. En som kan håll i puck, och leverera den enkla, raka, passningen. (Det är så synd att vi inte tog hand om Samuel Selinder)
-—————————————————————-

Det är egentligen inte mer än det som behövs. Självklart kan vi lyfta in ännu en superstjärna till målskytt, det är alltid välkommet. Men jag hoppas, (och detta är bara mina egna refklektioner), att det är dessa spelartyper som vår styrelse letar efter.

Den största missen som jag ser det, vore att titta på statistik, tänka att “jaha, han har gjort mycket poäng. Honom vill vi ha” Som att till exempel se överst i poängligan och plocka topp 10 in i organisationen. Men det är sådant som andra styr över.

Nästa säsong, ska bli Kongsvinger Knights bästa år någonsin. Bara ge oss det klartecknet, att det blir en NY ishall. Så ska vi sörja för det som sker på isen. För först då frågan om hallen är avklarad, kan spelarna på allvar överväga om Knights är organisationen, klubben och laget att satsa på.

Om det finns grund nog att spendera de bästa åren av sitt liv i Kongsvinger.
Det beslutet, och många grabbarnas framtidsplaner, ligger hos politikerna. Låt oss bara hoppas att framtiden, förblir ljus! Att vi även nästa år står här tillsammans, som ett lag, en enhet, en familj.

För riddare i tiden!

Rolinder out!

Efter några tunga dagar.. med många hängande huvuden, negativa utbrott och allmän negativitet mot en Kommun som inte förstår och inser de problematiska, som alla vi ser.

En NY Ishall ÄR det viktigaste, och enligt mig det enda tänkbara alternativet.

Jag anser att om satsningen ska fortsätta, att visionen som klubben satt upp, över en 3års period, då måste nya faciliteter till. En tryggare samlingspunkt, en fristad för gammal och ung.
En kvalitativ ishall, skulle ge så mycket tillbaka, som en renoverad lada inte skulle ha möjlighet till.

För er som läste papperstidningen idag, så vet ni att Henrik Mohn är inne på samma tankebana.
Men jag är säker på att det finns flera.

De sista dagarna (sedan torsdags) har varit extremt hektiska för vår ledare, the one and only, Lasse Stensböl. Han är den som ensam dragit det i särklass tyngsta lasset. Han har lagt ner ett arbete för klubben som helt enkelt MÅSTE få generera i en ny hall. Gudarna kan nästan inte förneka honom det, jag kan aldrig tänka mig att världen är så orättvis, helt i onödan.

Det som ska till för att Kommunen ska förändra sitt beslut, till det JAA, vi alla vill se… är ekonomiska garantier, pengar som måste förankras, pengar som måste till för att drömmen ska bli verklighet.

Enligt det småfåglarna twittrat i mitt öra, så ska de pengarna alla redan nu finnas tillgängliga.
Allt tack vare det helt underbara intresset som finns runt i regionen.

Har Hockeyn någonsin varit hetare i Kongsvinger?! Jag vet inget om det, men just nu så är jag ganska stolt att ha representerat Knights denna säsongen.
-—————————————————————————

Idag tränade Knights, 50 minuter på is. 11 spelare, och ganska bra och avslappnad stämning.
Vi har nu en vecka kvar, innan skridskor och klubba byts mot löparskor och hopprep(tau)!

Men innan dess så finns det mycket som ska göras. Mycket som ska till.
Vi får be till hockeygudarna, och hålla tummarna att lyckan ler mot oss alla!

Det sista som överger kroppen, är hoppet! Vi hoppas och tror fortfarande.. på ett JAA som snart kommer! Just wait and see. . .

Rolinder out!

Beslutet är taget, diskussionen slut. Alla dagars slit som enskilda fantastiska människor lagt ner i frågan om Kongsvinger ska få en ny Ishall eller inte, har helt plötsligt tappat sitt väntade värde..

Alla ni som någonsin varit inom denna blogg, vet säkerligen hela saken. Ni vet det för att det stått i pappersutgåvan av Glåmdalen. Ni har hört snacket på stan, just därför att ni har haft intresset att lyssna. “Den som lyssnar, den hör” heter det ju.

Ni vet hur turerna gått mellan hopp och förtvivlan.. flertalet gånger, och med samma slutsats.

NEJ är ordet som avslutar kapitlet.. Nej är ordet det enda ordet i världen som faktiskt dödar hoppet.

Tyvärr är det där vi nu är. Komunen säger(som jag ser det):

Nej, ni får gärna satsa. Ni i Knights får mer än gärna göra ert bästa, för att försöka nå så långt som möjligt. Men ni får göra det på egen hand. Om ni vill upp i GET-Ligaen så får ni bevisa det mot alla odds. Utan det mentala och ekonomiska stödet som skulle göra saken så mycket enklare.
-——————————————————————

Saken är den, att beslutet om “Renovering av den tidigare existerande Kongshallen” är ett positivt besked. Inget snack om den saken. Utan den åtgärden hade denna klubb i stort sett varit slut, redan om 2 år. Vi ska vara överlyckliga över det faktum att det faktiskt sker något! Sen att det inte blir så bra som byn Kongsvinger önskar/behöver/ förtjänar, det är en helt annan sak.

Faciliteterna som Kongsvinger Knights för tillfället driver sin verksamhet i är antagligen de sämsta i Norden. Det har detta året varit möjligt att genomföra seriespel och träning, enbart på grund av att styrelsen tagit de tuffa ekonomiska beslut som de gjort. Ni minns säkert lika väl som jag, de där tuffa månaderna i början av säsongen.. Då isen inte ens var brukbar för frigåing och skridskolek.

Klubben slet för att bara hålla isytan slät, då¨ventilationen i hallen var så att säga “non extistent”

Jag vet inte efter hur många träningar som vi klagade över de usla förhållandena. Tanken att “Vi blir det bästa laget att träna på denna typ av is” håller bara så länge, till slut så känner man att det faktiskt får vara nog.

Nu blev ju säsongen godkänd trots det… men inte på grund av det.
-————————————————————-

Att vara besvikna över ett beslut som tingar 18 miljoner norska oljekronor, det vore helt enkelt dumt 18milj är enormt mycket pengar. Men det är pengar som måste ut NU.
Det är pengar som försvinner, och förändringen blir kanske inte så enormt tydlig som förhoppat.

Men det blir BÄTTRE, det ger klubben en möjlighet att satsa vidare, även om det blir enbart på en helt amatörmässig nivå. Det hjälper på inget sätt klubbens vision om GETliga 2013/2014.
-——————————————————————-

Detta beslutet kommer oxå i en för klubben väldigt ostrategisk tidspunkt. Många spelare är i valet och kvalet mellan att, Spela vidare för Knights, byta omgivning, eller kanske helt enkelt lägga skridskorna på hyllan. Senast på träningen så var stämningen dämpad och förvirrad.

Viktor Högberg, Kapten, ledstjärna, vän och _lagspelare_på Knights sa följande om saken:

“De som beslutat att putsa upp denna hallen har tydligen aldrig varit här. Hallen lockar fler råttor och möss än va den lockar åskådare. Det gör mig besviken men oxå motiverad, att visa dem som inte förstår. Tillsammans ska vi göra det bästa av detta, de som blir kvar, och framförallt de som är villiga att jobba gemensamt, mot ett samlat och fokuserat mål. Sen får de som lägger krokben helt enkelt stå vid sidan och tycka vad de vill”

Jim Sandvik var helt slagen med häpnad. Han sa inte ett ord under hela träningen, trots att det var hans födelsedag.
-—————————————————

Fullt vilka konsekvenser detta kommer att få för laget, klubben, organisationen och staden i stort, fårframtiden utvisa. Det jag vet är att vi nu tar några veckors lugna träningar, mest för att det är detta vi älskar. Just för att detta är en av de största glädjen i livet.

Klubben Kongsvinger Knights har Årsmöte den 21 mars. Då ska nästa säsongs förberedelser ta sin början, då ska bestämmelser för Senior, junior och yngres finnas på plats. En ny styrelse ska på plats, och det är kanske så mycket viktigare än folk tror.

En klubb är aldrig starkaste än sitt styrande led. Bredden är det som formar framgångar, men det är de individer vars ord “är lag” som utgör grunden i hela strukturen.

Jag hoppas att klubben i samråd med kommunen kan göra det bästa möjliga med de fantastiska pengar som nu blivit “Vedtatt”. Inget snack om att möjligheterna fortfarande finns där.

Hoppas att detta inlägg inte trampat på några tår, i så fall så ursäktar jag mig på förhand och ber er vidarebefodra era klagomål direkt till mig.
-————————————————————-

För Riddare i Tiden!

Rolinder Out!

Jag vet mycket väl att det inte kommit något nytt blogginlägg.
Tack alla ni som varit intresserade och sagt det till mig, pushat mig för att jag ska ge ännu en lägesrapport, från Hockeybyn Kongsvingers korridorer.

Anledningarna till att jag inte skrivet sedan Rosenborg är flera.
När vi kom hem från bortaturnén så var inställningen den att säsongen var över.. att vi nu skulle vila ett par veckor. Få koppla bort huvudet från den statiska hockeyvardag som vi levt de senaste månaderna. Det skulle på sätt och vis bli lite skönt.

Men så kom ryktesbomben, om att Comet inte fått sin “GET-liga-kval-licens” godkänd. På grund av ekonomiska problem.I och med att Vi blev 4a på tabellen, strax efter ett Hasle/Lören som är allmänt kända för att inte vilja kvala. Så uppstod helt plötsligt diskussionen om att Kongsvinger Knights skulle få glida med på ett bananskal. En möjlighet sänd från skyarna. Det skulle ha varit så positivt, på så många sätt.

Nu med facit i hand så blev det ju inte så. Comet spelar kval och föll på straffar mot Frisk. Men jag tror inte ens att spelarna i Haldenlaget vet om riktigt huur nära det var, att det aldrig blev något. Enligt det bloggen hört ryktena kvittra, så fick klubben in en summa pengar 21.30 på tisdagskvällen. Som säkrade den tveksamma ekonomin.
-————————-

Jag ville vänta och se, tills beslutet var tagit att det verkligen var över.

Så kom då frågan med stort H. Frågan som på många sätt och vis kommer att avgöra Knightsorganisationens framtid. Frågan om det äntligen blir ny ishall i Hockeybyn Kongsvinger.
-————————-

Sanningen att säga så vill jag inte snacka om och kommentera saken. Jag är så besviken. Jag känner mig så förd bakom ljuset. Men samtidigt så vet jag inte alla detaljer.

Det jag vet är att, just i nuläget, är det inte så lätt att motivera sig till att signera ännu ett årskontrakt.Drömma sig bort till en ny säsong med glädje, motivation och utveckling på alla plan.

Det känns som att någon slog undan benen för en grupp hockeyälskande ungdomar, seniorer och äldre. Spelare som vill något. Som vill bevisa att vi faktiskt har något att tillföra, något som kan engagera och charma en hel stad.
Vår egen typ kultur behöver en riktig arena. Ett kulturhus för hockeyälskare. En ung hockeyspelares dröm gick i kras då komunen igårkväll tydligt visar att de inte har tron på det vi gör. Att de inte har vilja att få på plats ett GETligalag, inte nästa år, eller året efter. Men inte heller 10 år fram i tiden.

Beslutet om “upppussning” av “ishallen” är enligt mig det sämsta, sedan den Svenska Polisen tog in Krister Pettersson (för 5e gången) i förhör om det verkligen var han som sköt Palme i feb 86’. Trots att hela den logiska världen insåg att han omöjligt kunde vara gärningsmannen.
-————————

Nu ska jag ut på U17 träning, för att fortsätta försöka utveckla hockeytalanger i en stad som vill så mycket.. men helt enkelt inte alltid får lov.

Fortsättning följer.

Rolinder out.

Att vara på långtur med Kongsvinger Knights är något som tar på krafterna. Sanningen att säga så är det ett väldigt slitet gäng lirare som nu sitter på bussen hem.

Men vilken helg det har varit. Stundtals helt magisk.

Vi vinner båda matcherna övertygande och utan egentliga problem. 8-3 på lördagen, och sen 12-3 idag.
Det är resultat som både är i underkant och som ska vara olagligt. Idag hade matchen seriöst kunnat sluta 25-3. Så stor skillnad är det mellan Knights och många av andralagen.

Nästa år är det tanken att det inte ska bli så. Då ska seriens medel bli bättre, med jämnare matcher. Fler möten inbördes, och helt enkelt högre kvallité.
-———————————

Helgen får summeras som så, att vi är ett helt annat lag då vi är på tur. Jag önskar att vi haft denna resa tidigare på säsongen. Då hade vi blivit tightare som grupp. Med än bättre sammanhållning. Men det är sånt vi får leva med.

Topp 3 händelser från helgen:

3. Absolut sista powerplayspelet. Då pucken som Jim Sandvik uttryckte det “äntligen så gick pucken som på ett snöre. Snabba, enkla passningar. En målvakt som simmar efter isen, närmare att glida ut i hörnet än att ta det slutgiltiga skottet i öppen kasse. Viktor var glad, och det gör oss alla lyckliga”

2. Jim Sandvik(nr 77/8 beroende på tröjans färg)s målgest efter hans 3 mål i helgen. Handen harmoniskt vilande och täckandes ansiktet, ned på ett knä, och blicken i isen. En posé värdig en mästare!

1. Tillfället då Anders Stöp chockerar hela hallen, med sitt kanonskott rätt upp i krysset. Den glädjen är egentligen obeskrivlig. Gratulerar 22an!
-—————————-

Nu närmar vi oss Älvsdal(eller något sånt) och stämningen på bussen är avslappnad och harmonisk. Jag tror att nästan alla, i stora drag, är nöjda med helgen.
Det finns alltid saker att förbättra, och nu har Knights ett par månader på sig innan nästa seriematch.

2012/13, the season of Knights!

Vi slutar alltså 4a av 18 lag. Får i mina ögon ses som helt godkänt och okej. Speciellt med tanke på matriel och problematik under säsongens lopp.
Alla spelare ska våga gå med rak rygg, efter denna säsongs slit. Nöjda med sig själva, och sin egen insatts.

Turen till Trondhejm är snart över, och förhoppningsvis så kommer inte Knights behöva ta den resan nästa år. Skillnaden är för stor.

Nu får vi se när vi hörs här i bloggen nästa gång. Men om jag känner mig själv så kommer det nog ett nytt inlägg redan imorgon. Tack för i helgen.

För Riddare i Tiden!

Rolinder out!

Så var vi äntligen på väg.. Slutdestination: Trondhejm.

Klockan var 06:00, hela laget var klara att resa, utrustning packning och allt var i sin ordning. Alla spelare var där, rödöga och väldigt trötta. Eller ja, rättare sagt nästan alla. Harald Sterberg kände att just idag, så var rätt läge att ta sovmorgon. Det var inte bara en som mumlade något som: “Fy f’n, jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Och sen kommer en juniorlirare sent. Sjukt bittert!”
-———————

Nu är klockan 12 och laget börjar vakna till. 5 timmar återstår tills pucken släpps.
På tvn i bussen rullar tidernas bästa “pump-up film”. Miracle on Ice!

Just i detta nu så ska ett gäng 20 åriga universitetshockeyspelare från den amerikanska landsbygden, möta världens överlägset bästa hockeylag, genom tidperiod! CCCP skapade magi, vart de än begav sig. The Big Red Machine.

Men just denna kväll så var allt möjligt. Denna kväll var en miraklens kväll.
The Miracle in Lake Placid 1980. Det är sådana händelser som får folk att vända blicken mot himlen och våga tro att även vi kan göra stora ting här i världen. Om bara inställningen och viljan är den rätta.
-———————-

Jag säger inte att vi behöver nåt mirakel, Rosenborg borta.
Vi ska vara det bättre laget, de mer rutinerade spelarna och framförallt med något att spela för, 4e platsen som vi gärna vill ha. Vi har inget intresse av att hamna bakom blåbärslag som Ringerrike, Bergen, Grüner och Sparta 2. Vi tycker det är “illa nog” att vara efter Hasle som vi slagit övertygande båda matcherna.. och ett Comet som vi känner vi hade mer att sätta emot.

Ikväll gäller det, då är det dags att äntligen göra en bra match. Mot ett beskedligt motstånd. Jag hoppas att vi kan jobba för varandra på samma sätt som USAs kollektiv gjorde i 80’s Olympiad.

Då blir detta en underbart rolig helg. En helg av glädje, magi, gemenskap och svallande känslor!

Knights är ute på tur… to bee continued!

Rolinder out!